3380g kärlek

Lillflingan är här nu. Förra fredagen kom Viggos lillebror till slut och ikväll är han redan en vecka gammal. Dagarna rusar iväg och jag känner att jag skulle vilja stoppa tiden en stund… bevara varje känsla, varje bild, varje doft… Det är stort och mäktigt och känslorna är ”all over the place”.

Så om det är lite tyst på bloggen just nu så vet ni varför.

Vilken versal blir det?

Ja, jag är besatt av grafiska tryck. Jag älskar bokstäver och jag älskar siffror – så länge jag slipper räkna med dem. I vår familj är överenskommelsen att Henrik räknar och jag pratar engelska om det skulle behövas. På det viset komletterar vi varandra perfekt, speciellt på resor.

Hur som helst, nu har jag hittat ännu ett print som jag vill ha i barnrummet. Viggos rum är rätt mättat på grafiska tryck – men vilken tur då att vi har ännu ett barn på gång och ett helt oinrett rum som står och väntar på att någon ska ta tag i det!
Trycket är skapat av Ita Design och finns att köpa hos Nordic Design Collective.

Men innan jag inreder rummet och innan jag köper ett tryck måste jag ju veta vem det är som bor i magen. Vem är filuren som krafsar och hickar och sparkar mig i sidan? Är du en flicka eller pojke? Och vad ska du heta lilla vän? Och när har du tänkt att fylla år? När?

Bild: Nordic Design Collective

Sjukhusmiljöns betydelse för att lugna patienter

Nej, ingen bebis än… Det är några som undrat och det förstår jag eftersom det är glest mellan uppdateringarna nu. Jag är ganska trött eftersom jag har problem att sova på grund av värken men har äntligen fått bra hjälp av läkare och barnmorskor på Akademiska. I torsdags gav de mig en hästdos krumelurpiller mot värken och för sömnen, en redig morfinspruta i rumpan och stoppade ner mig i en skön säng, rullade in mig på ett lugnt rum där jag fick knoppa in och vara smärtfri för första gången på månader. (Givetvis med full koll på att bebis mådde bra). Personalen var fantastisk och gjorde mig lugn och trygg.

Ytterligare en detalj jag tänkte på var hur olika typer av rum påverkar en. Jag var inlagd en natt tidigare utan resultat då jag låg i en liten säng som stod mitt i ett stort rum med kala väggar, färgsatta med typisk ångestframkallande sjukhusnyans, utan en endaste tavla att fästa blicken på och kall, klinisk sjukhusbelysning, allt ackompanjerat av en stressande, högt tickande väggklocka. Nu sist fick jag ett litet ombonat rum med varma behagliga färger och en lampa med varmt, mjukt sken. Bara det ingav ju en helt annan känsla av trygghet och lugn – såklart. Det är ju ingen nyhet att det är på det viset men det förvånar mig att man inte inreder vissa vårdavdelningar på ett annat sätt. Åtminstone sådana där lugn och trygghet är av stor betydelse för läkning och rehabilitering. Det borde ju gå att genomföra med relativt små medel. Och satsar man en smula på en avkopplande inredning som inger välbefinnande istället för oro och stress kanske man sparar en slant på snabbare tillfrisknande och kortare eller färre vårdtider för patieterna.

The Baby Guest Book – För barn som klarar av att höra sanningen

Det finns en uppsjö av babyböcker, fyll-i-böcker om barnets första år, etc. En del roligare än andra. Här är en lite annorlunda variant som ligger högt upp på min babyönskelista. The Baby Guest Book – babyns egen gästbok där släkt och vänner som besöker barnet får ge sina bästa personliga livstips till barnet, dela med sig av sina erfarenheter, ge råd och tips om vad man inte bör missa i livet och säga sanningen om yrkesliv, kärlek eller barnets föräldrar. En lite roligare, personligare present till det nyfödda barnet och mamman och pappan.

Boken, som kommer från The Tiny Universe, går att få både på svenska, norska och engelska och finns att köpa bland annat hos inreda.com och bokus.com.

Bilder: The Tiny Universe

Just här, just nu…

Ni vet de där små, stora ögonblicken när man vill stanna tiden en stund…
I natt när jag inte kunde sova gick jag upp och satte mig i soffan. Efter ett tag kom en sömndrucken Viggo tassandes, kröp upp och lade sig i mitt knä och somnade igen med armen om min gravidmage. Jag satt och tittade på honom i tystnaden medan Lillflingan inuti mig stökade omkring så magen hoppade och där, just då, kände jag en sån överväldigande lycka och kärlek och känsla av att leva i nuet. Där låg min vackra, fina pojke, som upptäcker världen med nyfikna ögon, som har stora och små funderingar och som är den människa som fått mig att förstå vad ovillkorlig kärlek är. Några centimeter från hans hand, så nära men ändå så långt borta ligger hans bror eller syster som faktiskt snart är här hos oss…

Preggosauriestatus

28 dagar kvar till BF och jag känner mig sprickfärdig, rastlös och så in i norden trött. Att sömnlösheten skulle vara naturens sätt att förbereda kvinnan på vad som komma skall finner jag enbart skrattretande. Låt mig få sova så att jag inte är ett komplett vrak när bebisen kommer.

Bilder: Pinterest, Here in my world

37 dagar kvar

Nej, inte blev det något Formex för mig idag inte. I ärlighetens namn så är alla planer jag gör upp just nu inget mer än önsketänkande. Elefanten är för tung, för trött och har för ont. Istället sitter jag hemma och försöker njuta av en bok i solen men inte ens solen kan jag uppskatta just nu. Och inte boken heller för den delen. Kommer hela tiden på mig själv med att ha läst ett par sidor utan att ett enda ord har gått in. Det enda jag tänkt på är förlossning. Gah, även fast jag gjort det förut så blir jag mer och mer nervös.

Tittade tillbaka i min gamla gravidblogg där jag bad om förlossningstips inför Viggos födelse. Goa tjejer gav mig ärliga, underbara tips som jag hade stor nytta av. Sådana där tips som man inte får av barnmorskan. Så skoj att ha kvar och läsa i efterhand. Tips till mig själv denna gången är att kedja fast lustgasen vid min hand så de inte kan ta den ifrån mig. Kanske borde man öva på den där andningen också…

Skrivet 30/3 2009: ”Jag berättade för Henrik att min barnmorska hade sagt åt mig att träna på andningen hemma och att hon hade föreslagit att Henrik skulle nypa mig under 40 sekunder i taget för att simulera en värk. Längre än så hann jag inte förrän han hade nypit tag i mina bröstvårtor skithårt. Jag skrek rätt ut och fäktade med armarna och kallade honom för både det ena och det andra. “Du är ju värdelös på den där andningen” konstaterade han.”

Skrivet 9/3 2009: ”Sist jag var hos barnmorskan fick jag den där förlossningsplanen så jag kunde börja fylla i den och fundera på vad jag vill. Vad fan vill man? 
-”Jo jag skulle vilja ha en dansande indianstam som tjoar och hejjar på och spelar på trummor och så vill jag bada med vilda delfiner och så får Martin Gore gärna titta förbi och sjunga en stump. Kan man få ett glas rött åxå?” ”


Bild © Susanne Morell, kopiering ej tillåten

Nåja, på något vis kommer Lillflingan ut. Sen så, sen har jag snart gått ner alla gravidkilon och kommer smidigt och fint i mina smaljeans igen, drar piggt på mig klackskorna och trippar luftigt och lätt runt på mässor och annat skoj igen. Jomenvisst. ;)