Jippi!

Åh jag är så glad! En trevlig kvinna på Ellos ringde och gratulerade mig eftersom jag vunnit sovrumsdelen i deras tävling Älskade Hem. Tjohooo! Tack Ellos! Denna sega, gråmulna dag förvandlades hux flux till något glatt.


Bild: Skärmdump från Ellos

Här ska shoppas! I Ellos kollage ovan syns inte helt oväntat flera av mina favoriter. Det randiga påslakanet och kudden åker ner i varukorgen, liksom den stickade pläden med gula detaljer. Jag passar även på att klicka hem resten av bäddfavoriterna jag visat tidigare och ser fram emot att krypa ner bland nya fina lakan i höst.


Bild: Ellos

Just här, just nu…

Ni vet de där små, stora ögonblicken när man vill stanna tiden en stund…
I natt när jag inte kunde sova gick jag upp och satte mig i soffan. Efter ett tag kom en sömndrucken Viggo tassandes, kröp upp och lade sig i mitt knä och somnade igen med armen om min gravidmage. Jag satt och tittade på honom i tystnaden medan Lillflingan inuti mig stökade omkring så magen hoppade och där, just då, kände jag en sån överväldigande lycka och kärlek och känsla av att leva i nuet. Där låg min vackra, fina pojke, som upptäcker världen med nyfikna ögon, som har stora och små funderingar och som är den människa som fått mig att förstå vad ovillkorlig kärlek är. Några centimeter från hans hand, så nära men ändå så långt borta ligger hans bror eller syster som faktiskt snart är här hos oss…

Preggosauriestatus

28 dagar kvar till BF och jag känner mig sprickfärdig, rastlös och så in i norden trött. Att sömnlösheten skulle vara naturens sätt att förbereda kvinnan på vad som komma skall finner jag enbart skrattretande. Låt mig få sova så att jag inte är ett komplett vrak när bebisen kommer.

Bilder: Pinterest, Here in my world

Har vi någon chans?

Vill du hjälpa oss att bli en av finalisterna i Sveriges charmigaste hem? Då är det hög tid att rösta. Klicka på någon av de fem stjärnorna för att ge dina poäng. Stjärnan längst till höger ger mer poäng :), stjärnan längst till vänster ger minus :(.

Charmigaste hemmet

Det finns väldigt många charmiga hem i landet. Om du tycker om vårat får du väldigt gärna rösta på oss i tävlingen Sveriges Charmigaste Hem 2012. Då blir vi så glada, så glada. Vårt bidrag finns här – du röstar och sätter betyg genom att klicka på stjärnorna. Stjärnan längst till höger ger högst betyg, stjärnan längst till vänster ger lägst betyg.

37 dagar kvar

Nej, inte blev det något Formex för mig idag inte. I ärlighetens namn så är alla planer jag gör upp just nu inget mer än önsketänkande. Elefanten är för tung, för trött och har för ont. Istället sitter jag hemma och försöker njuta av en bok i solen men inte ens solen kan jag uppskatta just nu. Och inte boken heller för den delen. Kommer hela tiden på mig själv med att ha läst ett par sidor utan att ett enda ord har gått in. Det enda jag tänkt på är förlossning. Gah, även fast jag gjort det förut så blir jag mer och mer nervös.

Tittade tillbaka i min gamla gravidblogg där jag bad om förlossningstips inför Viggos födelse. Goa tjejer gav mig ärliga, underbara tips som jag hade stor nytta av. Sådana där tips som man inte får av barnmorskan. Så skoj att ha kvar och läsa i efterhand. Tips till mig själv denna gången är att kedja fast lustgasen vid min hand så de inte kan ta den ifrån mig. Kanske borde man öva på den där andningen också…

Skrivet 30/3 2009: ”Jag berättade för Henrik att min barnmorska hade sagt åt mig att träna på andningen hemma och att hon hade föreslagit att Henrik skulle nypa mig under 40 sekunder i taget för att simulera en värk. Längre än så hann jag inte förrän han hade nypit tag i mina bröstvårtor skithårt. Jag skrek rätt ut och fäktade med armarna och kallade honom för både det ena och det andra. “Du är ju värdelös på den där andningen” konstaterade han.”

Skrivet 9/3 2009: ”Sist jag var hos barnmorskan fick jag den där förlossningsplanen så jag kunde börja fylla i den och fundera på vad jag vill. Vad fan vill man? 
-”Jo jag skulle vilja ha en dansande indianstam som tjoar och hejjar på och spelar på trummor och så vill jag bada med vilda delfiner och så får Martin Gore gärna titta förbi och sjunga en stump. Kan man få ett glas rött åxå?” ”


Bild © Susanne Morell, kopiering ej tillåten

Nåja, på något vis kommer Lillflingan ut. Sen så, sen har jag snart gått ner alla gravidkilon och kommer smidigt och fint i mina smaljeans igen, drar piggt på mig klackskorna och trippar luftigt och lätt runt på mässor och annat skoj igen. Jomenvisst. 😉

Gravidfotografering

Förra helgen hade jag besök av min vän Maria som är en fenomenalt duktig fotograf. Vi hade en liten fotosession och förevigade min gravidmage.

Jag gillar inte att visa upp mig, och speciellt inte med så mycket bar hud, mig men idag är jag modig och gör ett undantag för jag tycker bilderna blev så fina. Och jag är faktiskt stolt över min mage även om jag ser ut som muminmamman.

Viggo var inte bara med som modell, han agerade fotoassistent också minsann. Nedan ser ni honom in action med reflektorn. Min fina kille som snart blir storebror. Helt otroligt, det var ju alldeles nyss som han låg i min mage. Samtidigt känns det som att han alltid har varit här. Och lika självklar kommer Lillflingan att kännas, det lilla knyttet som vi än så länge inte vet så mycket om men redan älskar som bara den. Vem är du mitt lilla hjärta? Jag längtar!

Fotograf: Maria Kallin